Det är valborg. Spännande. Det är nu vi tänder eldar och skriker som Ronja Rövardotter för att jaga bort alla onda andar och häxor som är på väg till alla gamla offerplatser för att bedriva otukt och offra kött till satan. Nej, just jävlar. Det var förr i tiden. När man trodde att häxor och andra ondskefulla varelser (som helst ska vara av honkön, eftersom det är kvinnans sexualitet som är farlig) var på väg till pappa Djäfvulen för att göra sånt som människor ville göra egentligen. Det känns ju inte direkt som normalt mänskligt beteende att tända en skitstor eld och skrika skithögt för att man är skiträdd och allt är skitkonstigt.
Spola fram några år så har denna eld fått en helt annan betydelse. Då: elden ska skrämma bort monstrena // Nu: elden lockar till sig monstrena. Med spritdoftande andedräkter och blodfyllda svällkroppar i könsorganen vaknar varenda liten vårkänsla i våra sargade vinterkroppar till liv. Vi samlas runt eldarna, bälgar i oss rusdrycker, offrar kött till våra hungriga magar och bedriver just det otukt som kyrkan ville fördriva. Är det inte spännande hur allt går i cykler?
Själv ska jag samla ihop ett gäng och vara just sådär underbart hednisk/dekadent/normal valborgsfirare som det moderna samhället förväntar sig att ett tjugonånting-mansbarn ska vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar