Det är en fruktansvärd inlärningskurva på det här med att klardrömma, särskilt om man ser till det faktum att jag mest bara sitter och häckar. Den mentala förberedelsen man går igenom för att kontrollera sina drömmar är en väldigt prövande sådan. Göra verklighetstest med jämna mellanrum, intala sig själv att man ska drömma, att man ska minnas sina drömmar, repetera sina drömmar osv mm etc. Jag har varit jävligt dålig på det här med att göra verklighetstester i vaket tillstånd. Fast det är inte det jag tänker på nu. Det jag tänker på nu är det psykologiska värdet i att ha en drömvärld som får skena fritt. Om jag konstant och alltid jobbar för att vinna kontroll över mina drömmar, försvinner den processerande uppgiften som drömmar tros ha? Förmågan att hantera psykisk belastning i alla dess former kanske tar skada om man spenderar sin drömmande tid med att flyga, teleportera och prata med drömkaraktärer. Kan det kanske vara så att man blir skarpare, att tankarna blir klara istället för grumliga, om man drömmer fritt? Hjärnan är ju som ett bottenlöst hav med en jävla massa smuts som samlats ganska precis under ytan. Är klardrömmar ett lod som man kan sänka ner och fiska upp en sån här med?
Mitt mål är att ha klardrömmar, givet är att det inte är lätt att lära sig klardrömma och givet är att det kommer vara ännu svårare att uppnå full kontroll. Drömjournalen jag för börjar dock bli fullsmockad, vilket är ett gott tecken. Vaknar flera gånger under natten, 3-4 gånger åtminstone. Ibland är jag för trött för att plita ner eller tala in min dröm, ibland är jag inte tillräckligt pigg för att verka vettig när jag gör det. Det har lett till en hel del inlägg i journalen där blocket bara är fullt med otydliga, darriga streck och ljudinspelningarna är en sömnsluddrig Stiffy som är helt inkoherent.
Från natten till idag har jag två drömmar då jag definitivt, om jag gjort mina verklighetskontroller ordentligt, kunnat uppnå en medvetenhet om att jag var i min drömvärld. Det är enkelt, i teorin, men desto svårare i praktiken (kan man kalla sånt som sker i drömmar för "i praktiken"?) att lära sig dessa förbenade verklighetskontroller.
Hjärnan behandlar en logisk värld ologiskt, eller behandlar den kanske en ologisk värld logiskt? Det jag upplevde gångerna tu inatt var bok- och tidningshyllor som konstant skiftade innehåll, men som sagt... Så som hjärnan arbetar när man drömmer var det helt logiskt.
Första drömmen så var jag inne i ett stort varuhus med blandat utbud á la ICA maxi. Där fanns en enorm hyllvägg med böcker. Svart, vitt och himmelsblått var färgkoden för hela arrangemanget. Det känns nästan lite tragikomiskt att jag drömde att hela hyllan var fylld med böcker av och med Liza Marklund. Måste vara den här svenska deckarhysterin som smugit sig in i mitt medvetande genom någon obevakad bakdörr. Typiskt.
När jag vände mig om för att tala med någon, vet inte vem, så bytte hyllan färg och form i min lilla hittepåvärld. När jag gick därifrån fanns hyllväggen endast i min ögonvrå, men med ett helt nytt utseende. Svart, röd och vit var dess palett nu. Reflekterade inte alls över det under REM-sömnen, men var smått besviken på bristen på min egen förträfflighet när jag vaknade och gick igenom drömmen.
Andra gången hade också med böcker att göra. Två saker som definitivt borde fått mig att haja till hände; böckerna bytte färg, form och innehåll, samt att litteraturens mängd skulle konstituerat ett mindre bibliotek om det inte vore för att de befann sig inne på en toalett. När jag med ett hungrigt intresse strosade mellan hyllorna ändrades dess innehåll flera gånger, många gånger när jag plockade upp ett föremål och vände det så kunde det byta identitet i min hand. Total avsaknad av reflektion.
Jag har fått igång mitt drömminne, nu gäller det bara att öka på min egen medvetenhet. Det kan ju aldrig skada, vare sig i det drömmande eller det vakna livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar