Bokstäver i drivor

Drivor med secondhandböcker, vad mer kan en fattig man begära? Det är en oerhörd känsla av välbefinnande att få knalla omkring bland hyllmetrar med bortskänkta böcker som hos sin första (eller andra, tredje och fjärde) ägare helt sonika förlorade sitt syfte. Givetvis var det där en alldeles okaraktäristisk generalisering. Vad jag vet så kanske dessa böckers föregående ägare sitter och gråter blod över att ha behövt slitas från sitt exemplar av "Allt om vitlök".
   Jag skänker sällan bort böcker själv, eftersom jag tycker om att kunna gå tillbaka och leta reda på vissa stycken som med en formulering eller speciellt ordval fångat mig. Känner mig även som en better-than-thou-bitch-besserwisser när jag kan kolla upp något som jag hört nånstans i en bok jag själv äger.

   För att inte tala om alla sensoriska inslag bland före detta träd med trycksvärtefel och spännande historier. Fingertoppar som vandrar över bokryggar som är växelvis hårdpapp och sånt där plastigt skyddsomslag eller en vältummad pocketboks insjunkna rygg. Ingen bok är den andra lik, inte ens upplaga till upplaga. Är det inte underbart? Jag är barnslig nog att tycka det.

   Här har jag dessutom gått och ojat mig över att jag inte har några böcker här att läsa, allt är ju fortfarande inpackat i hyllorna i det som en gång var mitt och min frus hem. Saknar hela konceptet. Fru, barn, frukost i sängen, röka och prata på balkongen, spontanavsugningar när jag solar, brutalknull på köksbordet, filmkvällar, att se på henne i smyg och att vakna på förmiddagen av att den äldsta åker rutschkana i vardagsrummet... Separationsångest och tomhetsbekymmer som fylls med god litteratur och andrahandskonsumtion.

Thomas Harris - Röd drake & Hannibal
Orson Scott Card - Profeten
George RR Martin - Harmagedon Rag
Det evigt mänskliga - Humanism inför 2000-talet