Välmående och serenitet är två ord som ständigt kommer förknippas med skogen för mig. I mina absolut vildaste stunder, när hjärta och hjärna trasslat in sig i de allra snårigaste törnbuskar finns det inget som hjälper så väl som att vara ute bland träden, myrstackarna och vattenpussarna som ligger stilla i minikärren. En tidlös plats, som för alltid kommer att vara på just det sättet den är. Betongens arkitektur är flytande och föränderlig, men en skog är en skog är en skog.
Min dotter verkar trivas lika bra i skogen som jag gör, vilket i sin tur gör att jag trivs ännu bättre.
 |
| "Titta, pappa! Myjona!" (Jag har lärt henne om myrstackar idag) |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar