Drömreflektioner #3

Härom natten hände det igen, fast på riktigt. En klardröm. Mitt tillvägagångasätt kallas i facktermer för DEILD (Dream Exit Induced Lucid Dream). Vad det går ut på är att man somnar, drömmer och sen vaknar. När man vaknar ur en dröm är det meningen att man ska vara helt blickstilla, märka av att man är vaken och sen kan man tugga ett mentalt mantra eller övertala sig själv att man ska minnas att man kommer drömma. Problemet jag haft med den här tekniken är att jag inte kunnat ligga stilla när jag vaknat. Alltför många gånger har jag vaknat ur en dröm, kastat mig runt och svept in mig själv i täcket för att i nästa stund förbanna mig själv för att jag inte bara kunnat slappna av. Till min stora lycka så vaknade jag den här gången utan att ens slå upp ögonlocken. Jag lät uppspelningsnålen för mina tankar hela tiden återvända till "Jag drömmer". Efter ett antal upprepningar somnade jag om och vaknade till liv i min dröm.

   Väl inne i drömmen så gick mantrat fortfarande på återuppspelning vilket utan problem hjälpte mig inse att jag drömde. Jag befann mig i en föreningslokal, ni vet ett sånt där fyrkantigt rum, spartanskt inrett. Längst fram fanns en liten upphöjning av golvet och ett podium. På scenen stod John Candy och tanken slog mig direkt; "Han är ju död!". Ganska omgående började jag uppleva drömmen som instabil eftersom jag var tvungen att fokusera på att bevara mitt eget lugn över att befinna mig mitt i en dröm. En teknik som jag hört ska funka för det är att göra något med kroppen, såsom att snurra runt på plats eller gnugga händerna. I ren frenesi började jag gnugga händerna, men kände inte att drömmen blev stabilare. "Rädslan" (använder ordet rädsla för jag vet inget annat ord som adekvat skulle kunna beskriva känslan över att ha en klardröm som man vaknar ur när man är i ett så här tidigt stadium av att bli en oneironaut) infann sig ganska snabbt för att vakna och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra för att uppnå mer stabilitet och klarhet i drömmen. Bestämde mig för att prata med någon av alla drömkaraktärer som fanns i mitt framfantiserade rum, om inte annat för att höra vad de hade att säga innan jag vaknade. Närmaste drömkaraktär var någon som stod direkt till vänster om mig. Minns inte hur karaktären såg ut, men han var inte direkt på alerten.

John Candy är död.

   -Drömmer jag? frågade jag.

-Vet inte. svarade han och ryckte på axlarna.

-Kommer jag vakna snart? fortsatte jag oroligt.

-Vet inte. svarade han och ryckte på axlarna igen.

   I nästa sekund låg jag i min säng.

   Här har vi ännu ett bevis på att jag inte kommit speciellt långt i mitt klardrömmande, eftersom en av de saker som man ska vara uppmärksam på är just falska uppvaknanden. Övertygelsen att jag hade vaknat var knivskarp och gick oemtsagd av mig. När jag vaknade på riktigt några timmar senare och mindes min klardröm mindes jag även mitt falska uppvaknande.

   Efter den här erfarenheten har jag en lista på saker som jag måste hantera bättre om jag i framtiden vill kunna klardrömma på riktigt:

• Verklighetskontroller - Så enkelt, men ack så lätt att glömma. Ta reda på tiden via en digital klocka, läsa en text - titta bort - läsa samma text, kasta upp något i luften för att se hur gravitationen fungerar, köra pekfingret genom handflatan, titta på himlen.
• Uppmärksamma mitt uppvaknande - Om jag är uppmärksam på min värld från den stund jag vaknar hoppas jag i framtiden att jag kan undvika fler falska uppvaknanden, eller åtminstone se igenom dessa.
• Självkontroll - Om jag vaknar upp ur en dröm ska jag inte rulla in mig som en kåldolme i täcket och bli förbannad. Kontrollerat och behärskat ska jag förbli så immobil som möjligt, inte röra en muskel mer än nödvändigt och bara glida in i drömmen igen, medveten om att jag drömmer.

En viss stolthet känner jag ändå över att ha kommit så pass långt som jag har. I detta nu tänker jag gå ut i köket och jonglera för att testa gravitationen, sen ska jag klä på mig och åka till min bror som fyller 18 idag.